Soluppgång, nu eller tusentals år sedan...

Jag står på hällen där någon för tusentals år sedan högg in ristningar i berget. Han satt här, såg guden dra upp solen ur havet för att segla med den över himlen. Ristade minnen för att visa sin tillit och respekt för guden.

Jag ser samma sol som han, samma morgon, dock lite mer filtrerat av människors utsläppsstoft.

 

Himlen glöder. Ejdern har redan börjat sträcka. Känslan är enorm.

 

 

Vulkanutbrottets häftighet och färg går igen i solljuset.

 

 

En stund av eld

 

Så har solen åter kommit över horisonten, en ny gnistrande skön höstdag kan börja.

 

Vad tänkte han, ristaren, som såg samma fantastiska skådespel? Vilka referensramar hade han?