Efter att gjort det fantastiska Louisiana i går är jag åter på Österlen!
Kricka, Anas crecca, en av våra två minsta änder.
Den andra är årta. Namnet är onomatopoetiskt, d v s ljudhärmande. Under vårkvällarna ljuder ett nästan ständigt pågående "krick" "krick" där den förekommer. Den lever ganska undanskymt i zonen mellan växtlighet och klarvatten. Den kräver grunda vatten.
Man ser den ofta i små sällskap på detta viset. De är svårfotograferade, dels p g a sitt undanskymda levnadssätt, dels på sitt kvicka doppande. Oftast blir det bilder där huvudet är under vatten.
En tofsvipa står strax intill.
I vassen håller en sothöna till.....
....och utanför ligger partnern.
Knölsvanhonan har påbörjat årets bobygge.
Hon ligger på den planerade bobalen och drar till sig vass och andra växtdelar och lägger runt sig.
Hannen ligger strax utanför vasskanten och går upp ibland till honan.
Knölsvanar som inte kommer att häcka håller ihop i små flockar och går gärna och betar på fälten intill något litet vatten......
.....de har ofta sällskap av råkor....
....och idag också av en sothöna!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar