Jämmer och elände! En stadsvandring i Simrishamn

Det är Österlens museum som står bakom eländesvandringen

Det är trångt inne på museet inför starten.

 Vi går ut i museeträdgården och väntar.

Man har planterat sydländska trädsorter i trädgården, här järnek.

Persikoträd.

Fikonträd.

Som vanligt är det Lena Alebo, museichefen som håller i vandringen.

Björkegrenska gården, en av de välbevarade köpmansgårdarna i Simrishamn

Store Bengts Sträde. Vi har stannat vid minsta huset i Simrishamn, där den 210 cm långe Bengt bodde. Som i alla fall med stora människor går det mycket historier om Store Bengt. Han blev bl a anklagad för att dödat en person. Han blev frikänd, men det ändrade hans liv, han blev nykterist!

Lite gatuteater ingår. Här är det tvätterskan Antoinette Mattiasson, (Cecilia Granquist Dahmén), som berättar det hemska ödet där fru Björkegren miste sin son, arvtagaren, efter han begått självmord i London, två dagar efter sitt bröllop!

Här fick vi också till oss om det mörkaste århundradet i Simrishamns historia - 1600-talet. Inte nog med att pesten tog 2/3 av Simrishamns befolkning, snapphanarna härjade och inte minst, Skåne blev svenskt! 

Jämmer och elände!

Tvätterskan står i "sjalettastan". Det var här de fattiga bodde, de kvinnor som inte hade råd med hatt som de fina kvinnorna utan fick nöja sig med sjalett!

Nu är detta bland de dyraste lägena i staden.

Men fortfarande hittar man hus med lösa innanfönster och prydnader på fönstervadden.

Här i kvarteret låg också Cimbrishamns-Bladet, bostad, redaktion och tryckeri, allt i ett.

Här är "hattastråket", där sjalettakvinnorna fick smyga över för att inte chikanera de fina damerna med hatt! Nuvarande Storgatan som leder från torget ner till hamnen.

 Denna fasad är det enda som är kvar från Ehrenbergs Läderfabrik. Med 600 anställda var det Simrishamns största industri.

Här blev det åter lite gatuteater, med ett framfört skillingtryck om Skånes enda posttågrån!

En Fors, en Friberg på tåget stiga

från Staffanstorp reste denna liga

att mörda posttjänstemannen sen

Den ej ont anande herr Almén

och tåget ilar igenom skogen

Almén arbetar sin plikt så trogen

han stod och ordnade med sin post
och postkupén den var ej låst

De två inträda i svarta masker

och Fors framträder ty tiden hastar

och då två skott  med revolvern hän

igenom huvudet på Almén

Det är som skillingtryck brukar vara, många verser och utförlig berättelse. Men jag kan inte undandra er denna vers som visar hur man såg på  Skåne och Sverige.

De var ej skåningar, de svenska voro

tyvärr de bobar som brottsligt foro

för fredlig bygd är vårt Skåne känt

och sådant illdåd har aldrig hänt!

Almén överlevde de två skotten men fick leva resten av sitt liv med två kulor i huvudet!